Här kommer den spännande fortsättningen av Hemska memoarer av Karl-Aldred.
Hjärtat ropade på hjälp, men ack, inget svar. Karl-alfred flög ned på golvet. Var han under attack? Eller ännu värre, var det någon som försökte spela honom ett hemskt spratt?
Vad det än var kunde Karl-alfred inte svara på, hans sinne för verklighet hade aldrig varit särskilt välutvecklat och det var precis vid sådana här tillfällen som detta visades.
Katten, som han aldrig tycks ha haft, klöste och rev hans arma rygg som inte var skyddat med mer än ett tunt lager tyg.
”Snart så, snaart så ditt onda väsen ska du få se på annat!” Den onda varelsen vars hals var sönder skavd kvävdes nästan av nysningarna borta ifrån vrån.
Färgerna i vrån skiftade färg från grått, till gult, till grönt till blått, utan någon som helst ordning. Denna händelse var outhärdlig. Karl-alfred visste inte hur mycket mer han skulle klara av!
…fortsättning följer.
>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<
