En oerhört sen uppdatering av Hemska memoarer av Karl-Alfred.
Underliga väsen hade förvisso dragits till honom under hela hans liv.
Han hade präglats av oron att stöta på en underlig varelse bara han gick runt ett hörn, vilket självfallet hade lett till en svår variant av paranoia.
Eftersom Karl-Alfred inte längre kunde kallas ung utan nu mer tillhörde den äldre skaran av befolkningen krävde detta en större del av hans energi. Han var därför ofta trött på kvällarna när han kom hem ifrån arbetet.
Men eftersom denna natt nu inte hade tillbringats i sängen, sovande, så var Karl-Alfred ytterst trött och kunde knappt förmå sina ögon att se sig omkring.
Detta ledde självfallet till att Karl-Alfred stötte ihop med förbi passerande människor på gatan som då gav ifrån sig dova grymtningar för att visa sitt ogillande.
En lågmälld varesle hade setts stryka omkring nere vid gränden där Karl-Alfred hade sin boning.
Detta var inget som Karl-Alfred visste om när han på kvällen svängde in för att gå de sista metrarna till sin bostad.
Plötsligt var han stoppad av en hand, en hand som knappt snuddade hans ena kind, den landade på väggen brevid Karl-Alfreds skalle.
Karl-Alfred var inte lång, men den lågmällda varelsen var endå runt 1 dm kortare än honom.
En skog av hår var planterad på handens översida som kunde liknas vid ett bergområde efter ett jordskalv, knotig och ojämn. Armen som därefter följde var lika hårig och som handen, lite mer kött på benet men fortfarande benig och därtill rejält senig.
Armen löpte vågrätt ut från husväggen och slutade tvärt i en knotig axel.
Axeln ledde upp till en senig och mycket smal och kort hals. Ovanför halsen satt, som i vanlig ordning, ett huvud. Men! Vilken faslig syn! Om inte väggen hade varit bakom Karl-Alfred hade han ramlat bakåt…!
…fortsättning följer.
>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<
