En oerhört sen uppdatering av Hemska memoarer av Karl-Alfred.
Till sin förskräckelse var huvudet gömt under en stor svart tovig lugg. Karl-Alfred böjde sig en aning för att kunna kika under luggen. Där under skådade han en syn som inte många på den jord skådat!
Det första han fick syn på var en till synes stor men mycket smal näsa, även den var lite knotig som om den en gång i tiden hade fått sig en redig smäll! Kinderna var in sjunkna och en aning gråa av den, troliga, tunna skägg växten som härjade i mannens ansikte. Ovanför kinderna skulle man i vanliga fall se ett par ögon stirra tillbaka på en. Men, eftersom detta var ett sällsynt fall, såg man långt där inne ett par små svarta ögon. De kunde nästan liknas vid ett par russin. Det som gjorde det svårare att se ögonen var de väldiga ögonbrynen som nätt och jämnt möttes i mitten över hans näsa. Mannens läppar var smala och torra, de löpte som ett tunt sträck längs hans ansikte. Ansiktet slutade tvärt i en liten kantig haka. Karl-Alfred kunde inte annat än stirra! Inte var det mannens ansikte som fick Karl-Alfred att reagera på detta vis, nej, det var något mycket mer i ögonfallande än en tunn och skröplig gubbe som hade sett sina bättre dar.
Det Karl-Alfred nu fäste blicken på var mannens hår. Karl-Alfred hade aldrig sett på maken till en sådan kalufs i sitt liv tidigare! En sådan syn!
…fortsättning följer.
>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<
