Yes! Fortsättningen är redan här :D

Fortsättningen på Hemska Memoarer av Karl-Alfred.

En svag vindpust fick de vägg-långa gardinerna att fladdra till men en onaturlig rörelse. ”Det där var inte vinden” tänkte Karl-Alfred ”…för fönstret är så stängt som det kan bli…!” Nackhåren reste sig och avslöjade Karl-Alfreds inre känslor som han inte tänkt visa för dessa besökare. Ögonen spärrades upp så pass mycket att de nästan ploppade ut! Karl-Alfred började andas tyngre medan hjärtat dunkade med hårda slag i bröstet.
I horisonten syntes en svag rand av orange som tonade ut i allt mörkare blått. Morgonen var snart kommen. Men var detta verkligen beviset på att denna hemska mardröm var över? Det var inget som lät troligt tyckte Karl-Alfred.
Rummet fylldes sakta med den ännu klena morgonen solen.
Karl-Alfred snavade på sig själv efter att den hårda koncentrationen hade släppt. Den koncentration som han hade utstått sedan det andra vidundret hade gjort anspråk.
Dagen var nu kommen, fast i ett tidigt skede. Ett sådant som kallades morgon.

…fortsättning följer.

>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<

 

Uppdatering av Hemska memoarer av Karl-alfred

Ja, nu var det ju ett tag sedan jag skrev någonting här.

Ganska mycket har hänt sedan dess. Har tex hunnit sova över hos Sara i två dygn med Anna och Becka. Badat, köpt ny mobil (ja hej hå!) och vart på begravning.

Idag ska jag vara med Anna, Alex, Becka och Sara. De kommer vid fem. Vi ska sedan gå på bio, Shutter blev det, sen skräckis! Och sedan ska de sova över här 8D

Eftersom det var ett tag sedan jag skrev här tänkte jag skriva ett extra långt avsnitt av Hemska memoarer av Karl-alfred.

Stämningen var kvävande, rädslan i luften tryckte mot Karl-alfreds arma skapula som redan var utsatt för andra krävande påfrestningar.
En evig vind blåste upp i det till synes tomma sovrummet. Sängkläder, tavlor, gardiner, ja allt, Karl-alfred med, slängdes omkring i rummet som små dammkorn på ett ostädat golv.
Vilket detta nu också var. Röran var obeskrivbar! Bara den mest intelligenta uggla kunde urskilja de olika objekten som inte tog hänsyn till det skadade ögat.
Ögat, som nu var i färd med att iaktta denna röra, tillhörde en gammal skruttig man. Han stog i dörröppningen till Karl-alfreds sovrum. Iakttog, ja det var i princip det han gjorde.
Karl-alfred fick nu syn på den sköra gubben i dörröppningen. Hans ögon spärades upp av förvåning och en fasansfull viskning smet honom ur grepet ”V-vem är du?”
Karl-alfred spände ögonen i gubben. Denna uppgift var svårare än väntat. Inget var lätt att fästa blicken vid i detta skede, när han slängdes omkring i rummet. Gubben som stog i skymundan
var inget lätt blickfång vilket gjorde det hela ännu svårare. Gubben knackade tre gånger i golvet med sin egen täljda käpp.
Ljudet som kom från knackningarna var ihåliga och på något underligt sätt skrangliga.
Nu tilltog vinden och nu togs även möbler och lampor med i vinden. Dukarna på tavlorna fläktes sönder och tygremsor beblandades med det övriga bråtet.

…fortsättning följer.

>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<