Fler hemskheter efter den andra…!

Jag tror att detta blir det sista inlägget innan jag åker till Norge och Sindarve. Så antagligen kommer fortsättningen efter 23 Juli.

Här kommer fortsättningen av Hemska memoarer av Karl-Alfred.

Det silverliga föremålet som varelsen höll i en av sina knotiga händer var ungefär 20cm lång. Karl-alfreds första tanke var en spjutspets men när han sedan tänkte hur ytan på en spjutspets brukar vara, sköt han snabbt undan tanken. Ytan på en spjutspets var inget som solen reflekteras lätt i. För att få en bättre titt på vad det verkligen var som varelsen höll i, lutade Karl-alfred sig lätt fram med en mycket mjuk och försiktig rörelse. Antagligen inte tillräckligt försiktig, för i nästa sekund susade föremålet med hög hastighet mot Karl-alfreds huvud. Instinktivt tog Karl-alfred upp ena handen i försvarsställning och lyckades fånga varelsens hand med ett fast grepp runt dennes, mycket tunna, handled. Varelsen ryckte till. Karl-alfred såg in i de mycket små svarta ögonen. Något hade hänt i de sedan han senast hade sett in i de. Han såg fasa växa i varelsens ögon. Han hade tydligen inte räknat med så mycket till motstånd. Han försökte rycka åt sig sin hand men Karl-alfred hade som ett järngrepp runt hans handled. Den andra handen försvann snabbt ner i en ficka. Nu fick Karl-alfred syn på varelsens kläder för första gången. Kläderna såg mer ut som en smutsig tygsäck än kläder. Klädnaden slutade strax ovanför knänen med ett par stora luftiga fickor. Han hade inga byxor på sig. Benen var smala och seniga, likt resten av kroppen, och slutade tvärt i ett par svarta, pösiga tygskor. Tån på skon slutade med en trubbig spets. De såg mycket obekväma ut. Med tankarna vandrande på annat håll, lösgjorde Karl-alfred omedvetet sitt grepp runt varelsens handled. Detta gjorde att denna såg en chans till att fly, vilket han gjorde genom att snabbt rycka till sig handen och springa, nej snarare hasa, ut ur gränden. Karl-alfred stod kvar och stirrade efter honom med en mycket fånig och bortgjord min.

…fortsättning följer.

>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<

 

Fortsättning av Hemska Memoarer av Karl-Alfred

Här kommer en, inte lika sen fortsättning, av Hemska memoarer av Karl-Alfred.

Håret var mörkt och tovigt, likt den lugg som gömde ansiktet.  Det hade en mörkbrun, nästan svart nyans som gjorde att mannen såg ännu tunnare och, faktiskt, svagare ut. Karl-alfred var paralyserad av denna åsyn! Varelsen framför honom väste till likt en orm på sin vakt. Karl-Alfred kunde slå vad om att han såg en grön-aktig tunn dimma komma smygande, ut över varelsens läppar. Stanken som därefter följde var nästintill outhärdlig. Det tycktes vara en salig blandning av en mängd olika livsmedel och andra produkter såsom fiskrens, rom, vitlök och jord. Denna blandning var något som fick Karl-alfreds tankar att cirkulera kring något man hittar i sopporna. Den starka vitlöks stanken fick det att tåras i hans ögon. Varelsen harklade som om den tänkt tala. Så blev icke fallet. Varelsen förblev tyst, avvaktande, men tyst. Karl-alfred kände sig inte riktigt bekväm i situationen som inte verkade komma någon vart, han började skruva på sig men blev stående på samma ställe. Plötsligt! ”Katching!”, ett ihåligt läte skar genom den tjocka, dammiga luften i den trånga gränden och ett skärande ljud blev hängande i luften ett bra tag. Karl-alfred fick syn på något ur ögonvrån…!

…fortsättning följer.

>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<

 

Fortsättning!

En oerhört sen uppdatering av Hemska memoarer av Karl-Alfred.

Till sin förskräckelse var huvudet gömt under en stor svart tovig lugg. Karl-Alfred böjde sig en aning för att kunna kika under luggen. Där under skådade han en syn som inte många på den jord skådat!
Det första han fick syn på var en till synes stor men mycket smal näsa, även den var lite knotig som om den en gång i tiden hade fått sig en redig smäll! Kinderna var in sjunkna och en aning gråa av den, troliga, tunna skägg växten som härjade i mannens ansikte. Ovanför kinderna skulle man i vanliga fall se ett par ögon stirra tillbaka på en. Men, eftersom detta var ett sällsynt fall, såg man långt där inne ett par små svarta ögon. De kunde nästan liknas vid ett par russin. Det som gjorde det svårare att se ögonen var de väldiga ögonbrynen som nätt och jämnt möttes i mitten över hans näsa. Mannens läppar var smala och torra, de löpte som ett tunt sträck längs hans ansikte. Ansiktet slutade tvärt i en liten kantig haka. Karl-Alfred kunde inte annat än stirra! Inte var det mannens ansikte som fick Karl-Alfred att reagera på detta vis, nej, det var något mycket mer i ögonfallande än en tunn och skröplig gubbe som hade sett sina bättre dar.
Det Karl-Alfred nu fäste blicken på var mannens hår. Karl-Alfred hade aldrig sett på maken till en sådan kalufs i sitt liv tidigare! En sådan syn!

…fortsättning följer.

>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<

 

Uppdatering, efter ett antal oräknade månader

En oerhört sen uppdatering av Hemska memoarer av Karl-Alfred.

Underliga väsen hade förvisso dragits till honom under hela hans liv.
Han hade präglats av oron att stöta på en underlig varelse bara han gick runt ett hörn, vilket självfallet hade lett till en svår variant av paranoia.
Eftersom Karl-Alfred inte längre kunde kallas ung utan nu mer tillhörde den äldre skaran av befolkningen krävde detta en större del av hans energi. Han var därför ofta trött på kvällarna när han kom hem ifrån arbetet.
Men eftersom denna natt nu inte hade tillbringats i sängen, sovande, så var Karl-Alfred ytterst trött och kunde knappt förmå sina ögon att se sig omkring.
Detta ledde självfallet till att Karl-Alfred stötte ihop med förbi passerande människor på gatan som då gav ifrån sig dova grymtningar för att visa sitt ogillande.

En lågmälld varesle hade setts stryka omkring nere vid gränden där Karl-Alfred hade sin boning.
Detta var inget som Karl-Alfred visste om när han på kvällen svängde in för att gå de sista metrarna till sin bostad.
Plötsligt var han stoppad av en hand, en hand som knappt snuddade hans ena kind, den landade på väggen brevid Karl-Alfreds skalle.
Karl-Alfred var inte lång, men den lågmällda varelsen var endå runt 1 dm kortare än honom.
En skog av hår var planterad på handens översida som kunde liknas vid ett bergområde efter ett jordskalv, knotig och ojämn. Armen som därefter följde var lika hårig och som handen, lite mer kött på benet men fortfarande benig och därtill rejält senig.
Armen löpte vågrätt ut från husväggen och slutade tvärt i en knotig axel.
Axeln ledde upp till en senig och mycket smal och kort hals. Ovanför halsen satt, som i vanlig ordning, ett huvud. Men! Vilken faslig syn! Om inte väggen hade varit bakom Karl-Alfred hade han ramlat bakåt…!

…fortsättning följer.

>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<

 

Uppdatering~

Hej igen! Här kommer fortsättningen av Hemska memoarer av Karl-Alfred.

Under dagen som följde kunde vilken person som helst säga att Karl-Alfred inte haft en bra natt. Ögonen var blodsprängda och såg ansträngda u. Inte undra på det med allt som hänt under natten.  Inte en normal människa skulle fått en bra sömn med så mycket ståhej, om nu ståhej var den rätta beskrivningen. Han var också blek efter att ha farit omkring i rummet hela natten.
”Men…!” tänkte Karl-Alfred
”Vem var denne man som stod vid dörren? Han med käppen…”
Karl-Alfred funderade en stund.
”Hur hade han kommit in…? Och vad ville han mig? Var det mig han ville tala med? Eller vad var hans syfte med detta plötsliga besök?”
Med närmare eftertanke hade Karl-Alfred haft tre besök under nattens gång. Vilket var ganska ovanligt då han inte ens brukar få besök på dagtid!
Det var som om hans enkla boning helt plötsligt fått en stark dragningskraft som drog till sig underliga väsen.

…fortsättning följer.

>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<

 

Erhm…fortsättning 8D

Här kommer en försenad fortsättning av Hemska Memoarer av Karl-Alfred.
En av anledningarna till att jag inte uppdaterat detta på ett tag är att jag tappade bort blocket som jag skrivit i. Men ska försöka hålla mig ifrån att tappa bort den igen.
Sedan ska jag försöka att skriva lite till och från så att jag alltid har något att lägga upp.

Uppslukad av ett minne blott var det med nöd och näppe som Karl-Alfred uppmärksammade det som nu var tänkt att ske. Grova skrapande ljud hördes strax utanför fönstret. Snart var det synligt.
Karl-Alfreds hjärta började pumpa snabbare. Pupilerna förstorades vid det ögonblick vidundret blottade sig utanför fönstret. Ingenting. Karl-Alfred var tvungen att böja sig fram. Han kisade med ögonen för att se bättre. KRASCH! Fönstret sprack som om en osynlig sten kastats rakt genom rutan. Karl-Alfred kastade sig instinktivt bakåt men var ändå nyfiken på det okända som snart skulle träda fram.
En mörk skugga kastades över rummet. En snabb rörelse, inget man hann fästa blicken på. Igen. Denna gång på andra sidan rummet. Den var här. Ögonen flackade skräckslaget runt rummet. Sökande efter något okänt. Något felplacerat. Karl-Alfred stapplade bakåt med händerna försiktigt trevande bakom sig. Ögonen fortfarande sökande. Alla sinnen koncentrerade på det okända som kanske låg gömd i skuggorna.

…fortsättning följer.

>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<

 

Länge sedan sist, jo tack.

Jaha, så här kommer ytterligare ett inlägg här. Jag är så hemskt ledsen att jag inte vart mer aktiv här, men, hur ska jag säga, det har liksom inte blivit av helt enkelt.

Var och köpte gardiner idag. Kollade först på  Jysk, hittade ingenting, åkte till Bauhaus där jag köpte mina gardiner. Vet inte egentligen varför jag skulle ha några nya, men mamma sa att jag skulle ha och då blev det som det blev.

Nu ska jag försöka ta mig i kragen och verkligen bli aktivare. Karl-Alfred har fått vänta läänge. Jag har skrivit endel men inte mycket, iaf inte så mycket som jag skulle velat.

Helt plötsligt stannades Karl-Alfreds tillvaro upp. Det som hände i hans lilla rum var nu ej det som tog hans uppmärksamhet. Nej, nu var det något längre bort. Små raslade krusningar ekade dovt borta i den fjärde gränden i väster. Ytterligare en varelse var på väg mot Karl-Alfreds enkla boning. Skräcken steg i takt med att hans ansikte blev vitare och vitare. Vad skulle han ta sig till? ”Svår tuggat” tänkte Karl-Alfred ironiskt för sig själv. ”Och svår smällt” blev en följande tanke. Ja, detta var inget han hade väntat sig. Tro det eller ej men han hade inte väntat sig någonting! En förvillande tanke steg upp i Karl-Alfreds, till viss del förvirrade men annars stilla sinne. Skulle han kanske lägga sig i bakhåll för dessa oerhört groteska skapelser? Nja, det var nästan en på miljonen att det bakhållet skulle fungera. Bäst att tänka ut en annan plan mumlade Karl-Alfred. Tankarna for lika kvickt och oberäkneliga som den gyllene kvicken. ”Hu jeda mig!” Tänkte Karl-Alfred. ”Det är bäst att sakta ner annars kollapsar jag väl snart.” Tänkt som gjort. ”Ha ha! Det råder ingen nöd på mig inte!” Sa han för sig själv med en gnutta förtjusning i rösten. Han log och lyckades få fram ett riktigt hjälte smile. En tår rann sakta längs Karl-Alfreds kind. En lycko tår. Han hade aldrig någonsin förut lyckats med detta. Trots den hårda och intensiva träning han utstått under 6 veckor av hans fjortonde sommarlov. ”Detta bringar tillbaka minnen” tänkte Karl-Alfred nostalgiskt.

…fortsättning följer.

>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<

 

Uppdatering av Hemska memoarer av Karl-alfred

Ja, nu var det ju ett tag sedan jag skrev någonting här.

Ganska mycket har hänt sedan dess. Har tex hunnit sova över hos Sara i två dygn med Anna och Becka. Badat, köpt ny mobil (ja hej hå!) och vart på begravning.

Idag ska jag vara med Anna, Alex, Becka och Sara. De kommer vid fem. Vi ska sedan gå på bio, Shutter blev det, sen skräckis! Och sedan ska de sova över här 8D

Eftersom det var ett tag sedan jag skrev här tänkte jag skriva ett extra långt avsnitt av Hemska memoarer av Karl-alfred.

Stämningen var kvävande, rädslan i luften tryckte mot Karl-alfreds arma skapula som redan var utsatt för andra krävande påfrestningar.
En evig vind blåste upp i det till synes tomma sovrummet. Sängkläder, tavlor, gardiner, ja allt, Karl-alfred med, slängdes omkring i rummet som små dammkorn på ett ostädat golv.
Vilket detta nu också var. Röran var obeskrivbar! Bara den mest intelligenta uggla kunde urskilja de olika objekten som inte tog hänsyn till det skadade ögat.
Ögat, som nu var i färd med att iaktta denna röra, tillhörde en gammal skruttig man. Han stog i dörröppningen till Karl-alfreds sovrum. Iakttog, ja det var i princip det han gjorde.
Karl-alfred fick nu syn på den sköra gubben i dörröppningen. Hans ögon spärades upp av förvåning och en fasansfull viskning smet honom ur grepet ”V-vem är du?”
Karl-alfred spände ögonen i gubben. Denna uppgift var svårare än väntat. Inget var lätt att fästa blicken vid i detta skede, när han slängdes omkring i rummet. Gubben som stog i skymundan
var inget lätt blickfång vilket gjorde det hela ännu svårare. Gubben knackade tre gånger i golvet med sin egen täljda käpp.
Ljudet som kom från knackningarna var ihåliga och på något underligt sätt skrangliga.
Nu tilltog vinden och nu togs även möbler och lampor med i vinden. Dukarna på tavlorna fläktes sönder och tygremsor beblandades med det övriga bråtet.

…fortsättning följer.

>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<

 

fortsättning av Hemska memoarer av Karl-Alfred

Här kommer den spännande fortsättningen av Hemska memoarer av Karl-Aldred.

Hjärtat ropade på hjälp, men ack, inget svar. Karl-alfred flög ned på golvet. Var han under attack? Eller ännu värre, var det någon som försökte spela honom ett hemskt spratt?
Vad det än var kunde Karl-alfred inte svara på, hans sinne för verklighet hade aldrig varit särskilt välutvecklat och det var precis vid sådana här tillfällen som detta visades.
Katten, som han aldrig tycks ha haft, klöste och rev hans arma rygg som inte var skyddat med mer än ett tunt lager tyg.
”Snart så, snaart så ditt onda väsen ska du få se på annat!” Den onda varelsen vars hals var sönder skavd kvävdes nästan av nysningarna borta ifrån vrån.
Färgerna i vrån skiftade färg från grått, till gult, till grönt till blått, utan någon som helst ordning. Denna händelse var outhärdlig. Karl-alfred visste inte hur mycket mer han skulle klara av!

…fortsättning följer.

>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<

 

Hemska memoarer av Karl-Alfred

Detta är då ett smakprov från Hemska memoarer av Karl-Alfred.

Den torra ränstenshalsen hasade sakta uppför Gamla Stans trånga och mörka gränder i nattetid. Karl-Alfred var inte vaken vid den tiden.
Karl-alfred, som aldrig någonsin hade skådat detta låg helt ovetande i sin säng och snusade vid den här tiden. Det var inte förens fönsterkarmarna började knaka som han anade oråd…
Fönsterkarmarna frasade sönder av vindens vrede som inte hade sett på maken! Detta hade inte skett på århundraden, ja kanske till och med sekel..!
Karl-alfred var nu livrädd. Han visste inte vad han skulle ta sig till! Stackarn hade inte heller en katt att krama i detta hemska skede.
Denna mörka varelse hade inte sett på maken till sådant förödande agning..! ”Vadan nu detta”, ja det var en av de biljarder tankar som kretsade kring Karl-alfreds skapula.
Vinden ven och vann över Karl-alfreds hjärta som inte hade blivit kallad alfred sedan barns ben. Detta var förfärligt! Vad hade han nu att vänta?

…fortsättning följer.

>> Denna berättelse är inte seriös under några som helst omständigheter <<